Tandläkarbesök i vackra lokaler

och funderingar om arbetslivet

Jag har varit på koll hos tandläkaren. Jag går hos en privat tandläkare sen... ja nästan sen jag flyttade till Sundsvall i slutet av 80-talet. Hon huserar i ett av de vackra husen i "Stenstan". Sundsvall centrum kallas så på grund av alla stenhus man uppförde efter den stora branden för lite över hundra år sedan. Vackra fönster, vackert golv, vacker trapp, vacker stuckatur. Tänk om man finge bo så här!

 

 

På onsdag byttes det vackra vårvädret ut mot snö, sen regn, sen snö...*djup suck*. Jag hade flera ärenden. Först ut var tandläkaren. Sen fixa nya naglar på lunchen. Slutligen en promenad till Feelgod. Kall och frusen hela dagen. Efter att jag blivit "misshandlad" av fysioterapeuten  tog jag bussen hem. När jag kom hem tog jag en lång och varm dusch så jag fick upp värmen i kroppen igen. Skitväder. Fast jag är glad, och en smula förvånad, över att det var sånt vackert väder under påsk. Det brukar var tvärtom - finväder när man jobbar och fulväder när man är ledig.

På torsdag knackade värken på dörren och fast jag försökte hindra den så tvingade den sig in. Ja ja...bara att göra det bästa av situationen. Värmedyna på och extra stretching! Jag funderar mycket över min värk. Jag funderar över mitt arbete kontra min värk. Visserligen är jag inte värkfri hemma heller, men är oftast bättre än på jobbet. Det är ju säkerligen datorarbetet som är en största boven i dramat. Men är jag redo att byta jobb? Och i så fall till vad? Och är det någon som vill ha en person med sjukdom i bagaget? Jag trivs ju för det mesta väldigt bra på mitt jobb och vill egentligen inte byta jobb. Tankarna snurrar.