måndag 30 april 2018


Möte, massage, möte, städa, umgås, fantastisk film...


Förra måndagen ville jag inte gå till jobbet, inte ens gå upp ur sängen. Men ibland är det precis tvärt om, som idag. Inte så att jag skuttade upp ur sängen i morse, men när jag väl kom upp kände jag mig pigg, glad och stark. Och det fortsatte hela förmiddagen. Jag drack morgonkaffet på altanen, i solen. På lunchen tog jag en promenad med en arbetskompis och sen åt jag lunch på altanen, i solen. Så himla underbart!


Vi var få som jobbade idag, tre stycken, men det gick bra. Vi hann alla "måsten", det vill säga tillstånd och avslut av fusioner. Chefen kom och berättade att  det här tertialet (minus idag då) har antal upplösta företag ökat med 17,1% jämfört med samma tertial förra året. Det är en rejäl ökning det!


Förra veckan:

Torsdag - Jag hade tänkt sluta tidigt men det blev inte så. Jag hade ett eftermiddagsmöte och sen massage. Jag tog bilen hem eftersom Lars skulle på möte och sen after work. När jag kom hem hann jag inte mer än slänga i mig en tallrik flingor och mjölk innan jag satte mig i bilen igen och körde ner till logen. Det var dags för ett ämbetsmannamöte. Mötet tog två och en halv timme. Långt möte. Men som tur var så var det intressant hela tiden så jag blev varken trött eller slut. När jag kom hem hade jag världens energi och omsatte den i dammsugning och dammtorkning. Så där ja!


Fredag - Jag hade riktigt ont hela dagen. Inte konstigt det efter manglingen igår (massagen alltså, inte dammsugningen :) Men det släppte i alla fall lite med hjälp av stretching och värme. Jag passade på att flexa ut tidigare och tog bussen hem. Väl hemma störtade jag i säng...eller på säng då...och tog en tupplur. Det var precis vad jag behövde för att orka med kvällen. Vännen T var nämligen på besök i stan och hon, hennes son och hennes dotter med pojkvän kom på besök. Vi åt pizza tillsammans. Sen blev vi sittandes i köket och pratade och skrattade i flera timmar.


Lördag - På kvällen var det familjemys med hela familjen. Vi såg på en helt underbar film, 7 minuter efter midnatt (A monster calls). Fantastiskt gripande berättelse och grabben som spelade Connor var makalöst duktig. Jag grät ett helt vattenfall i slutet av filmen. Se den!!!




Under lördag och söndag har värken i midjeområdet visserligen varit närvarande, men inte lika markant. Massagen antar jag. Den vanliga värken ut i armen var på mini-nivå. I det närmaste värkfri (i min värld alltså, man kan inte jämföra det med en person utan värk). Har det också med massagen att göra? Jag har börjat fundera över om jag skulle ta kontakt med en naprapat. Kanske något behöver justeras. Tänker på att muskulaturen på vänster sida är så spänd, som cement säger min massös. Jag får inte knäcka ut nacken men resten finns det inget hinder för. Jag ska fundera lite till.... 

onsdag 25 april 2018


Föreläsning om hjärtat, dålig natt och vegetariska biffar

Tisdag - På kvällen var jag på möte med Paulinerna. Mona Lycksell, en fd överläkare, höll ett föredrag om kvinnor och hjärtproblem. Det var oerhört intressant. Det har forskats väldigt lite på kvinnor och det ställer till problem eftersom det är olika symtom för kvinnor och män. Mitt i föredraget kände jag ett stråk av vemod skölja över mig eftersom jag tänkte på pappa. Det var när hon berättade vad som skedde från att man ringer 112 tills man kommer in på sjukhuset och får hjälp. I pappas fall var det redan för sent, även fast ambulansen kom snabbt. Men tillbaka till föredraget, det var väldigt viktig information som borde komma ut till fler kvinnor. Visserligen börjar det komma ut information, men det behövs mer.




Efter föredraget gick till Gambrinushallen för att äta middag. Gambrinushallen var ett ölkafé i början av 1900-talet. För något år sedan öppnades en ölhall/restaurang i samma lokaler. Jag har inte varit där förut men har hört att det är ett populärt ställe. Vi åt buffé. Det fanns massor med god mat och jag åt en aning för mycket. Som alltid när det vankas buffé. Vi hade det väldigt trevligt men vid tiotiden kände jag att det var dags att bryta upp.


Jag sov dåligt under natten. Frös, så jag lade en fleecefilt under täcket. Den höll på och for hit och dit och var allmänt besvärande, men det blev i alla fall varmare. Jag hade inte mer ont än normalt så jag tror det var den sena och stadiga middagen som ställde till det för mig.
Hep!


Onsdag - trött som en gnu på morgonen efter den dåliga nattsömnen. Ont överallt! Näää nu sitter jag minsann här och ljuger. Ok, inte överallt då men sånt där brinnande och stickande i huden var det allt. Efter en varm dusch kändes det bättre. Solen sken och då är det svårt att vara trumpen.


Jag stod mest hela förmiddagen. Det kändes bra i kroppen. Men den där sidovärken är tyvärr på väg tillbaka så det var nog tyvärr bara en tillfällig lättnad.

Promenad till Lidl på lunchen. Jag fick en plötslig lust att laga vegetariska biffar så jag shoppade loss ordentligt, mest grönsaker. Det blir till att stanna och vänta på Lars idag med.

Efter lunchen svarade jag helt galet i telefon. "- Bolagsverket Ingen" sa jag. Det var tyst i andra änden. Jag började fnissa och då sa han äntligen "- Eeehh...hej det här är XX från Bolag AB."  Jag fick så lov att svälja skrattet och förklara mig. Så jag sa lite käckt "- Det var ju tur att du fick prata med mig istället för med ingen alls!"  Jag är inte så säker på att det gjorde det hela bättre. Jag tog på mig byråkratrösten för resten av samtalet. Vilket gick bra, om någon nu skulle undra. Äh, man är ju inte mer än mänsklig. Det bjuder jag på!

Det blev sent innan jag kunder sluta för dagen, senare än normalt till och med. Lars hämtade mig klockan halv sex. När vi kom hem var jag väl inte direkt supersugen på att laga mat från scratch men jag ville ju ha vegetariska biffar, inga färdiga potatisbullar, så det var bara att tvätta händerna, ta på förklädet och skrida till verket.  Och det ska jag säga, det blev de godaste vegetariska biffarna jag någonsin gjort! Nu ska jag bara se om jag kommer ihåg vad jag använde för ingredienser. Det är kul att "freebasea" men om familjen tycker det är gott - som idag - och vill att man gör det igen så kan det bli problematiskt. Jag återkommer....






tisdag 24 april 2018


Plötsligt sa det POP!

Jag har ju som bekant haft ont bak på ryggen en längre tid. Det har inte gått över trots massage, stretching och värme. Det är ett område på vänster sida, mellan nedre delen av skulderbladet och midjan på ett ungefär. Superjobbigt! Det tar över hela ens existens. Som om jag inte har nog av ont ändå liksom. Men...idag på eftermiddagen så gjorde jag en vridning/stretching och plötsligt poppade det till och den allra värsta värken klingade av sig. Kan det ha varit nån låsning på något vis? Eller muskulär upphängning? Ja inte vet jag. Jag vågar inte gå till naprapat eftersom det är förenat med livsfara att knäcka till nacken (lite överdrivet kanske men typ...). Ja jag vet, det är inte nacken som är problemet här så det är klart att jag skulle kunna gå, men jag är en smula rädd ändå så jag har undvikit det. Nu blir det i alla fall spännande att se om det blir bättre eller om det är en temporär lättnad. Jag blir väl inte direkt super positiv utan mer "vi får vänta och se". Det är ju inte som att all värk försvann, bara den värsta toppen. Men jag är glad för det lilla, hur länge det än må vara.


måndag 23 april 2018


Blue monday...

I morse kände jag en för mig väldigt ovanlig känsla. Jag kände olust inför att gå till jobbet. Det händer i princip aldrig. Det var grått och dystert ute, väderprognosen visar regn senare på dagen. Jag ville bara krypa upp i soffan under en filt och titta på en må-bra film. Men nä...jag tillhör de plikttrognas skara och blockerade den pockande (lockande) tanken på skolk och åkte till jobbet. Väl där kändes det ändå bra att jag tog det beslutet. Vilket det alltid gör när jag kommer till ett gupp i min annars så raka och släta "tycka om att gå till jobbet" väg och tar mig i kragen och går till jobbet. Jag gillar ju mitt jobb och är oftast glad på mornarna. Det är väl därför jag blir så chockad när en sån här olustkänsla bara rasar fram genom mig.  Idag hade ju annars varit en väldigt bra dag att jobba hemifrån för då hade jag kunnat sitta i min onepiece och jobba, med tända ljus, en kopp te och musik i bakgrunden. Men tyvärr har jag inte den möjligheten.

På förmiddagen skulle jag få prova på checklistorna i vårt kommande nya handläggarsystem. Fusioner kommer inte att börja handläggas där under detta år, kanske tar det ännu längre, men de jobbar på och utvecklar systemet så det är redo när man nu beslutar att sjösätta det. Det gick så där. Programmen ville inte alls starta på min dator så vi bytte till ett tyst rum. Där tog det en lång stund att få allt att funka. Måndag. - Man ska aldrig boka in en möte på måndag morgon, sa en av killarna lite frustrerat. Men till slut funkade det så pass att jag fick en genomgång i alla fall. Det var bättre än ingenting. Det ser bra ut, de lyssnar verkligen. Uppfriskande att inte behöva kämpa för att få saker och ting fixat.

Men som sagt...måndag.....


Resten av dagen gick bra trots den jobbiga förmiddagen. Och trots värken i sidan som brände. Och trots tröttheten som sköljde över mig runt tvåsnåret. Jag gick nämligen till mig senare. Det är märkligt det där. Jag har skrivit det tidigare men det tåls att skriva igen. Vid två-tretiden kommer jag ofta i en svacka. Det bränner och värker. Det är som om bägaren rinner över då. Jag fikar sällan på eftermiddagen, främst av den anledningen.  Jag blir tyst och inbunden och sitter oftast med hörlurarna på så jag kan stänga ute världen. Ibland blir det bättre framåt slutet av dagen och jag blir piggare och får mer energi, trots värken. De dagarna är dyrbara.  Andra gånger går det inte lika bra. Då är det bara att erkänna sig besegrad av värken och gå hem och vila. Jag kanske skulle börja skriva upp hur ina dagar är? Så jag ser om de bättre dagarna kommer oftare eller om det är status quo. Hmm... tål att tänkas på.
Men nu har det blivit så där igen...jag skriver inget fast jag egentligen vill?





Tisdag - vid lunchtid skulle jag och min jurist A åka till Stockholm. Jag var rätt stressad på förmiddagen och försökte hinna med så mycket som möjligt. Bland annat kollade jag hur många "icke gottstående" systrar det är i logen och meddelade namnen till övermästaren. När vi sitter på tåget så ringer hon och funderar om jag tänkt lite tokigt. För att vara icke gottstående måste man vara skyldig 3 månaders avgift, men jag hade tagit med dem som bara var skyldig för 1 månad. Oj! Inte konstigt att det blev så många då. Det är ju flera som betalar månadsvis. Det var inget annat att göra än att krypa till korset och erkänna att stressen tagit ut sin rätt. Inget som ursäktar missen, men kan förklara varför det blev som det blev. Tur att vår övermästare är både kunnig och snäll. 

Tågresan gick bra men jag blev lite åksjuk mot slutet. Det blir så ibland. I Stockholm var det soligt och varmt. Vi traskade raka vägen till hotellet, checkade in och gav oss ut på stan. A träffade sin dotter för att äta middag. Jag strosade runt i affärer, men inte så länge för jag mådde fortfarande lite illa. Köpte ett mål på McDonalds och gick tillbaka till hotellet och åt det i sängen. Hotellrummet var bland det minsta jag bott i, men man ska ju bara sova så det gjorde inte så mycket. Jag tränade på föredraget och tittade lite på tv, sen var det dags att sova.

Onsdag - efter en god hotellfrukost checkade vi ut och gick till World Trade Center där vi skulle hålla till.  Det var första gången som jag och A höll utbildning tillsammans. Lite nervöst innan men sen gick det som på räls. Deltagarna var vetgiriga och vi hade några härliga diskussioner tillsammans. Jag hoppas de är nöjda med utbildningen, vi gjorde då vårat yttersta för att de skulle bli det.


När kursen var slut hörde jag av mig till min vän E (B). Hon hade svårt att komma ifrån för det var en rapport hon var tvungen att  göra klar. Synd, det hade varit trevligt att ett glas vin tillsammans. Vi steg ombord på tåget och satte oss tillrätta. Plötsligt ringde mobilen. Det var E. Jag gick ut och där kom hon spurtande med andan i halsen. Vi hann bara byta några ord och kramas innan tåget åkte, men bättre det än inget alls. Det var verkligen så himla snällt av henne att springa ner till tåget bara för att säga hej. Nästa gång ska jag komma ihåg att höra av mig i tid sa kanske vi kan träffas längre än fyra minuter.

Vi var bara fyra personer i den tysta kupén. I och för sig spelar det ingen roll om det hade varit fullsatt för det ska ju vara tyst där, men det är skönt att ha två säten för sig själv. Det var mörkt när vi kom hem men genom taxifönstret såg jag ändå att en massa snö hade smält under de en och en halv dagarna som jag varit bortrest. Äntligen!

Torsdag - Jag tillbringade dagen med två paralegals som gör sin praktik hos oss, så det blev en till heldag med utbildning. På slutet av dagen hölls ett gemensamt informationsmöte för alla på vår enhet. Efter mötet var det After Work där det bjöds på västerbottenostpaj, lufttorkad skinka och sallad och sen en kladdkaka till kaffet. Jag stannade inte så länge. Jag kände inte alls för att dricka vin, dessutom var jag rejält slut efter två dagars utbildande. Det var skönt att komma hem och ta det lugnt.
Fredag - Ytterligare en dag med utbildning, nu var det dags för de övriga två paralegals som praktiserar hos oss. Utbildning är väldigt roligt. Det roligaste jag gör faktiskt, men jag kände mig som en punkterad ballong efter tre fullmatade dagar. Jag hade lite för mycket ont på eftermiddagen för att det skulle kännas riktigt bra så jag flexade ut tidigare och tog bussen hem. Sen var det raka vägen in i myskläder och raskt upp på sängen under en filt. Det var som om energin var helt borta, på noll. 

Jag låg där och halvsov tills Lars kom hem, ja lite längre faktiskt. Jag hade varit förutseende och köpt grillad kyckling på väg till bussen så det var ingen avancerad matlagning på agendan. Jag kunde gott och väl ligga kvar ett tag till. Men sen blev jag plötsligt pigg. Full av energi. Så jag for som ett jehu genom huset med dammsugaren, bytte handdukar, satte igång en tvätt och dammtorkade. Sådär ja! Jag skulle verkligen må bra av att kunna ta en tupplur på eftermiddagarna men nu är det som det är och jag får göra det bästa av situationen och vila när jag kan. 

På kvällen störtregnade det ute. Nu försvinner ännu mer snö. Tjo ho! Vi tittade på det sista avsnittet av The Walking Dead som vi spelat in tidigare i veckan. Nu blir det en lång väntan till nästa säsong, men vi har ju i alla fall kvar två säsonger på Z nation att roa oss med under tiden.


Lördag - Kalasdags med syrran och mamma hemma hos brorsan där vi firade mig och hans dotter T. Full fart på barnen hela tiden vi var där. Det är så roligt att de tycker om när vi kommer och hälsar på. Jag fick tre små flaskor bubbel av brorsan med familj och amerikanska grillkryddor och en flaska rött vin av syrran med familj.
Sen gav jag bort några gåvor. Brorsan och hans tjej fick biopresentkort och löfte om barnvakt av oss. Jag tycker att de kan behöva det efter en vårvinter kantad av sjukdomar. Min syrra fick mormors halsband som jag fick när vi delade upp smycken för något år sedan. Hon gillar det minst lika mycket som jag och eftersom jag inte använder det så mycket som jag trodde att jag skulle så vill jag att hon ska få det. De blev väldigt glada allihopa. Det är extra givande att ge bort presenter till folk när de som minst förväntar sig det. Man blir alldeles varm i hjärtat av glädjen. Det sant som det är sagt - det är saligare att giva än att taga!

Det bjöds på både smörgåstårta och vanlig tårta så vi var inte alls vidare hungriga när vi åkte hem, men något måste man ju äta till middag. Det blev högrevshamburgare. Då fick jag chans att prova på de nya kryddorna.

Efter maten sa grabbarna att de var sugna på kakor så sagt och gjort, de bakade  chokladkakor med torkade tranbär och Nutella. Och jag gjorde en äppelsmulpaj av äpplen som sett sina glansdagar. Vi åt det till kvällens film - Star Wars the last Jedi. Filmen var ok men inte alls lika bra som den förra.



Söndag - Ämbetsmannautbildning steg 2 på logen. Givande och intressanta diskussioner med systrar och bröder som har samma ämbete som jag har. Vi slutade vid tretiden. När jag kom hem tog jag och Lars en fika ute i solen, men det blåste lite för kallt för min del så jag gick in efter ett tag. Det har verkligen smält mycket snö. På en vecka har häckar och gräsmatta tinat fram. Det är inte alls mycket kvar nu. Och vi som trodde att snön skulle ligga kvar till midsommar! 


Jag gjorde laxbiffar med mos på potatis och gröna ärtor. Fräscht och gott. Sen passade jag på att göra en köttfärslimpa också. Den kan vi äta i veckan. På kvällen tog jag och Lars en härlig bastu och drack ett glas vitt vin. Efter bastun passade jag på att ta fram häcksaxen och rakade av vinterpälsen från benen. Nu är våren här, så det så!


Det har varit lite fram och tillbaka vad gäller värken under veckan. Jag kan konstatera som så många gånger förut att jag får ondare i kroppen när jag jobbar än när jag är hemma. Fast jag har ju ont hemma med, men oftast inte lika intensivt eller lika länge. Jag får hemska efterdyningar av värmevallningarna. När kroppen kyls av får jag mer värk. Jag får inte bort värken på stället ovanför midjan, där musklerna är stenhårda och gör ont ont, även fast det blir en aning bättre med massage.....vad hände med TENS maskinen förresten? Jag måste leta fram den och prova igen.

söndag 15 april 2018

En solig helg


På fredag bjöd svägerskan och svågern på middag. Den första grillningen för säsongen. Så gott! Vanligtvis är det i princip barmark den här tiden på året men i år är det fortfarande stora mängder snö kvar. Lite märkligt att se grillen stå där på de bara plattorna men med höga snödrivor runt omkring. Vi satt på deras inglasade altan. Så länge solen sken var det väldigt varmt, men eftersom det inte är så varmt i luften på kvällen så satte svågern igång gasolbrännaren. Då gick det att sitta där till långt in på kvällen. Jag blev frusen till slut och då gav vi upp och gick in. Det var svårt att få upp värmen trots att jag satt under en filt. Vi gick hem eftersom vi druckit vin. När vi kom hem kröp jag ner i sängen direkt. Jag frös fortfarande så jag lade en fleecefilt under täcket och då blev det varmare. Men det är som det är. Natten var inte vidare bra. Jag sov länge på morgonen. Frukost blev väl snarare lunch. Jag fick ondare och ondare. Tyckte det var konstigt för så dålig hade ju inte natten varit. Men så kom jag på det....tusan jag hade glömt att ta morgonmedicinen. Nu får jag ge mig. Det är ju så himla slarvigt. Varför glömmer jag den så ofta nu för tiden? Jag kan faktiskt svara på den frågan själv. Jag mår så pass mycket bättre nu att jag inte har lika stor koll. Men tydligen behöver jag medicinen fortfarande. (Det var inte första gången jag sagt det.)


På lördag var det varmt. Snön tinar och det känns väldigt bra. Vi spenderade näst intill hela dagen ute. Jag satt i och för sig inne och tittade på två avsnitt av Z nation innan jag gick ut. Jag var tvungen att vänta på att värken gick ner innan jag gick ut. Men resten av dagen  var bra. Vi satt i vår bivack, vilken har smält lite men det går fortfarande bra att sitta där. Det var så underligt att sitta där i värmen, höra fåglarna kvittra och se de enorma mängder snö vi har på gården. 

På kvällen tittade hela familjen på film. Vi valde Thor: Ragnarök. Den var riktigt bra, om man gillar Marvel filmer alltså. Kul med kopplingarna till Avengers. Vi mumsade på glass med chokladsås och sen smågodis. Oj oj vilket frossande, men det är inte så ofta så det kan man väl unna sig. 

Söndagen började med värk i sidan. Jag blir galen snart, det är så himla jobbigt. Alltid ska det vara något. Har jag inte nervsmärtan så har jag ont i ryggen. Jag satt med värmedynan på hela morgonen. Sen blev jag less och gick ut och solade. Jag kan lika bra ha ont ute som inne. Det gav med sig lite allt eftersom dagen gick men det blev ändå mer värmedyna på kvällen. Vädret var fint idag med. Inte lika varmt som gårdagen men nog för att sitta utan jacka (med skydd på vänstra sidan så jag inte blir kall där). Underbar dag. 

 Mina snygga vårnaglar ser extra snygga ut mot snön

 Gott med fika ute

Trots all snö finns det hopp om våren. Lönnen knoppas

Middag blev en Kina inspirerad gryta som jag lagade i Crock-Poten. Den blev väldigt 
god. Jag ska skriva upp recept på min andra blogg - IngelaC och AnneliE Kök

torsdag 12 april 2018


Vännen G
Jag fick just veta att en vän har somnat in. Han hade cancer. Han var en av de vänner som kom hem till oss på vår årliga uppesittarkväll kvällen före julafton, ja förutom förra året då för då var vi förkylda och han skulle ju inte utsättas för smitta under behandlingen.  Det är helt ofattbart att han inte finns längre. Visserligen umgicks vi bara sporadiskt, men ändå. Han var en oerhört levnadsglad kille i sina bästa år. Det är vid såna här tillfällen som tron prövas, men samtidigt är just tron ett stöd. Vila i frid G.

Lite ditt och datt


Det var länge sedan jag skrev något. Det är som att jag tvekar att skriva efter jag fick mig en funderare över bloggens vara eller icke vara. Det är ju ingen särskilt viktig, eller kanske inte ens intressant, blogg men jag gillar att skriva, oavsett hur många eller få läsare jag har.  Det känns tråkigt. Jag vill inte känna så. Kanske jag ska börja skriva varje dag igen? Jag saknar det verkligen.

I fredags när jag gick hem från bussen rann det en vårflod mitt i vägen.
Det var visserligen slaskigt, men härligt att se att våren kämpar sig fram.


En ostbricka kan man ju även använda även till annat.
Se vad vackert det blev med de röda tomaterna mot den svarta graniten.

Vi tog en härlig promenad i söndags. Det är mycket snö kvar i skogen men stigen var ordentligt upptrampad av alla hundägare som går där på väg upp mot södra berget. Man vet att det är vår när bänken börjar tina fram :)

Överraskande goda biffar av torsk. Vackert gula av gurkmeja. Det blev en väldigt färgglad middag eftersom jag gjorde mos av potatis och morötter och dessutom hade spenat till.


Lidl har haft grekiskt tema. Vi var några arbetskamrater som bestämde oss för att köpa mat och göra en buffé. Sagt och gjort så travade vi iväg till Lidl på lunchen och köpte en massa gott. Kanongott! Särskilt vinbladsdolmarna. Jag fick skjuts hem av sonen och passade på att kika in på Lidl och köpa hem grekisk mat som vi ska äta på fredag. Mums!



På onsdag möttes vi av en bil med vackra frostrosor på fönstren. Minus 6 grader när vi åkte till jobbet. Det är fortfarande minusgrader på nätterna men blir plusgrader på dagarna.


På onsdag passade jag på att ta ut min friskvårdstimme. När jag kom hem satte jag mig ute i solen och bara njöt. Fåglarna drillade så vackert och solen stekte mot ansiktet. Sonen kom ut med en kopp te. Fullständig harmoni i kropp och själ.

Jag har totalt snöat in på serien Z nation på Netflix. Den här serien är inte så allvarlig som The Walking Dead. Humor och pang-pang. Helt galna karaktärer. Kul och spännande. Jag har tittat på den när Lars tittat på hockey och när jag strukit tvätt. Och nu i veckan stäck-tittade jag på den på måndag när jag var hemma på grund av en sömnlös natt (glömde medicinen) och sen på både tisdag och onsdag kväll när Lars var borta på jobb.

Hur är det med värken då? Jo vissa dagar är det bra och vissa är det sämre. Som vanligt alltså. Jag har börjat fundera mer och mer varför jag får den där smärtan på vänster sida i midjeområdet, och varför musklerna är stenhårda där. Det känns ju lite märkligt om det skulle bero på nervsmärta? Och varför är jag fortfarande bortdomnad på vänster rygghalva? Ibland mer och ibland mindre, men alltid närvarande.

Svettningarna kommer i intervaller. Vissa dagar inget alls och vissa dagar flera gånger. Klimakteriet here we come! Efter en svettattack brukar jag få frossa för det blir kallt när kroppen kämpar för att kylas ner. Det är inte alls bra för mig som får värk av temperaturändringar.




Oh jag höll nästan på att glömma....jag har fått ett meddelande på Messenger från en Sundsvallstjej som har Chiari och Syringomyeli. Tänk va, jag är inte ensam! Vi ska höras och träffas nånting. Jag ser verkligen fram emot att få höra hennes berättelse. Det är ju inte så att jag önskar att någon annan ska genomlida det jag har gjort/gör, men det är skönt att det finns andra som förstår på riktigt hur det är.  


torsdag 5 april 2018


Tandläkarbesök i vackra lokaler
och funderingar om arbetslivet


Jag har varit på koll hos tandläkaren. Jag går hos en privat tandläkare sen... ja nästan sen jag flyttade till Sundsvall i slutet av 80-talet. Hon huserar i ett av de vackra husen i "Stenstan". Sundsvall centrum kallas så på grund av alla stenhus man uppförde efter den stora branden för lite över hundra år sedan. Vackra fönster, vackert golv, vacker trapp, vacker stuckatur. Tänk om man finge bo så här!
 
 

På onsdag byttes det vackra vårvädret ut mot snö, sen regn, sen snö...*djup suck*. Jag hade flera ärenden. Först ut var tandläkaren. Sen fixa nya naglar på lunchen. Slutligen en promenad till Feelgod. Kall och frusen hela dagen. Efter att jag blivit "misshandlad" av fysioterapeuten  tog jag bussen hem. När jag kom hem tog jag en lång och varm dusch så jag fick upp värmen i kroppen igen. Skitväder. Fast jag är glad, och en smula förvånad, över att det var sånt vackert väder under påsk. Det brukar var tvärtom - finväder när man jobbar och fulväder när man är ledig.

På torsdag knackade värken på dörren och fast jag försökte hindra den så tvingade den sig in. Ja ja...bara att göra det bästa av situationen. Värmedyna på och extra stretching! Jag funderar mycket över min värk. Jag funderar över mitt arbete kontra min värk. Visserligen är jag inte värkfri hemma heller, men är oftast bättre än på jobbet. Det är ju säkerligen datorarbetet som är en största boven i dramat. Men är jag redo att byta jobb? Och i så fall till vad? Och är det någon som vill ha en person med sjukdom i bagaget? Jag trivs ju för det mesta väldigt bra på mitt jobb och vill egentligen inte byta jobb. Tankarna snurrar.


 Jag i ett nötskal!


Påsk
Påsken har varit helt underbar i år. Strålande sol alla dagar. Vi var hemma i år med. Men i år störde jag mig inte på fjällbilderna som folk lade ut på Facebook, inte ett dugg faktiskt. Vi satt i vår bivack på baksidan och njöt av solen. Det kanske låter lite patetiskt i vissa öron, men det får stå för dem. Vi hade det i alla fall jätteskönt.


Gigantiska påskägg var utplacerade i de allmänna
 utrymmena på jobbet. Lite väl en dag räckte godiset!

Påskbad på långfredag

 Jag provade ett recept från en arbetskompis. Lax med basilikasås. Jättegott.
Och extra gott med färskpotatis till (jag är en miljöbov, de kom ända från Israel).

Födelsedagsfika hemma hos mamma. Hon hade gjort en (som vanligt)
väldigt smarrig frukttårta. Vi tittade på foton och jag hittade det här fina
fotot på mamma och pappa när de väntar mig.
  
Jag och min syster. Någon av oss fyller tre år.


Lax igen! Den här gången kallrökt lax som jag skar i smala skivor och slängde in
 i ugnen några minuter. Till det åt vi ljuvlig dillstuvad potatis. Jösses vad gott! 




Några filmer hann vi med under påsken. Vi såg dem dock i fel ordning, men det gjorde egentligen inte så mycket. Först såg vi Justice League och en annan kväll såg vi Wonder woman . Båda var bra, fast den senare lite bättre. Ovanligt med en film men en kvinnlig superhjälte. Eller, det finns såklart X-men filmerna, men Wonder woman bär upp filmen bra som huvudkaraktär och männen blir bara bifigurer *girlpower*. Sen får jag ju erkänna att lite manlig fägring aldrig skadar, och Chris Pine är ju trevlig att vila ögonen på.









Mer då? Jo middag hos familjen M. Deras stora son var hemma så det var kul att grabbarna kunde träffas. Det blir inte så ofta nu när han studerar i Uppsala. Vi avslutade påsken med middag hos svärföräldrarna,som passade på att fira mig då. Jag fick jättefina trädgårdsbyxor som jag ska knäppa kort på när trädgårdssäsongen startar, när nu det månne bliva!


Jag har mått riktigt bra i kroppen under påsk. Inte alls samma stickningar ut i armen och i midjeområdet. Som vanligt när jag är ledig...tänkte jag nästan skriva! Men ont på och runt skulderbladet har jag haft. Rejält ont! Jag hade en tid hos fysioterapeuten och hon knådade mig så jag höll på att gå åt. Jag är inte alls mjäkig vad gäller smärta, men det här var nästan olidligt. Uj uj! Hoppas det blir bättre sen.