Jag klippte gräset och en sten sprätte upp och träffade en av glasdörrarna. 😱😱😱😱 Fan fan fan! Jag var helt otröstlig och satt och grät i säkert en timme medan Lars krattade runt rosenbuskarna för att få bort eventuella stenar. Han blev lite arg först. Det förstår jag. Det var min idé att ställa ner klipparen och det var jag som grävt runt buskarna och inte återställt, har prioriterat annat. Men han lugnade ner sig fort och tröstade mig så fint. Vi fattar båda att det var en dum onödig olycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar