Intensiv helg - kräftor, 40-årsfest, flytt för 

Lilleman, sen tuffar veckan på...

På fredag åt vi kräftor. Eller jag gjorde det i alla fall. Grabbarna åt nån enstaka och Lars ingen alls, så jag åt upp resten själv. Jag gillar inte snaps så mycket, men den här var god så jag tog en liten en. Vad gäller kräftorna så fick jag sota för dem på lördag...

Natten till lördag var tuff för jag hade så ont i magen. Jag vet ju att jag är känslig för kräftor och räkor och ändå vräkte jag i mig nästan alla kräftor själv. Dum som ett spån! Under dagen fick jag besöka damrummet ett otal gånger. Lars åkte ut på en mc-tur med en kompis och jag hjälpte Lilleman att packa mellan toa-besöken. På eftermiddagen mådde jag som tur var mycket bättre. Bra det för vi skulle på fest. En arbetskompis till Lars hade fyllt 40, och hans tjej också. Festen var i Nävsta skola i Selånger. Vädret var helt underbart. Först fick vi bubbel och blev indelade i lag. Sen var det en frågeslinga följt av en massa tävlingar.  

En deltävling var att spika. Jag ser riktigt laddad ut. Tyvärr gick det inte vidare

bra totalt sett när det gäller grupptävlingarna (vi kom sist) men kul hade vi!

En god buffé och ett glas vin var gott efter tävlingarna. Sen fick vi revansch och vann intro-tävling. Tjohoooo! Vinsten var de här "fina" glow in the dark glasögonen.  Vi skulle åka till Eriks skola på söndag runt lunch så det blev inte sent för oss, men lite dans hann vi med. Det var en väldigt trevlig fest med härliga människor. Jag kände bara en tjej som jag jobbat med tidigare och så två av Lars arbetskompisar lite lätt. Men det var så lättsamma människor där att det funkade fin fint. Jag mådde prima mest hela kvällen. Det var så varmt och skönt när vi var ute att jag kunde njuta i klänning utan kofta eller jacka. Både kroppen och knoppen var med. Mot slutet av kvällen blev det lite stojigare när folk blev på lyran och musiken blev hög. Men då åkte vi ändå hem så det påverkade mig inte så mycket. Jag var supertrött eftersom natten förut varit dålig så det var bra att vi ändå hade bestämt att åka hem tidigt. (tidigt och tidigt, klockan var i alla fall tolv!)

Tyvärr blev även den här natten kass. Jag kan inte skylla på alkohol för det var väldigt sparsamt för min del. Nej, det var nog kylan. Dörren stod öppen i festlokalen hela kvällen. Det var inte kallt-kallt, bara svalt, faktiskt 18 grader när vi kom hem strax efter tolv. Men kylan sätter sig i kroppen ändå. På mig alltså. "Normala" människor påverkas nog inte så här som jag gör nu för tiden. Det som händer är att jag börjar frysa på natten, på grund av kylan inom mig. Sen börjar jag av nån anledning svettas. Kanske kroppen jobbar för att få upp värmen, vet inte det är mycket mysko. Så ska kroppen kylas av, sen fryser jag igen, kallsvettas, fryser.... och så håller det på. Nattsömnen blir såklart påverkad och när jag inte får sova så får jag helvetiskt ont. Så jag vaknade med värk. Är det inte nog att hjärtat värker på grund av att Lilleman flyttar till skolan?

På söndag var det alltså dags. Lilleman flyttar till Sandö

för att gå på Räddningsgymnasiet. Han är mer än redo (inte jag).  

Efter en dusch och frukost kändes det lite bättre, men inte bra. Jag mådde lite illa också. Inte bakfull om nån trodde det för tre glas bubbel och ett glas vitt vin på sex timmar blir man inte onykter på. Nä det var nog den dåliga sömnen som gjorde det. Vi stannade på en mack och köpte kaffe på vägen. Då blev jag lite piggare allt eftersom resan fortskred. Jag brukar må bättre när jag åker bil, i framsätet vill säga. Vi hade så trevligt i bilen, hela familjen. Skrattade och pratade om ditt och datt. 

 Sandöbron

 Hyttan heter Lillemans hus

Vi städade och fixade i hans rum. Det var städat, men inte till min standard. Jag hade glömt den nyinköpta moppen hemma, och orkade inte leta om det fanns en mopp i huset, så jag knäskurade. Vad gör man inte för sina barn så säg? Rummet är stort. Vi hade inte med några extra möbler eftersom vi ville se rummet först. Nu när vi sett det så kan vi ordna mer möbler åt honom och ta med dem nästa söndag.

Jag grät i bilen på väg hem. Det skäms jag inte över att säga. Jag är jätteglad för hans skull men mammahjärtat lever sitt eget liv. Så är de bara. Visst kommer vi att ses på helger och lov, men vardagslivet blir aldrig detsamma igen. Det var tungt att åka hem. När vi lämnade honom och han vinkade hejdå i dörren till huset kändes det väldigt tungt. Tänk att jag ska lämna min Lilleman ensam här? Han är såklart inte är ensam, men inte med sin familj. Förhoppningsvis kommer han att få bra vänner och känna sig hemma här, men just nu är han på främmande plats med främmande människor. Ja ja, jag är fjollig. Han oroar sig inte alls. Jag oroar mig ändå för han är min son och jag vill ju att han ska ha det bra.

Storebror och katten säger god natt åt lillebror via Messenger. Jag är glad att han är hemma (så länge det nu varar!). Men det blir ju tomt för honom med för de har så mycket utbyte av varandras sällskap trots åldersskillnaden. 

Överraskande nog sov jag gott på natten. Men jag var väl helt slut efter att inte ha sovit bra två nätter i rad. Jag sov som en stock faktiskt. Måndagen gick rätt bra.  Det var varmt ute, härlig höstdag. Jag fick ont på eftermiddagen, men inte så himla ont. När jag kom hem vilade jag och pratade med Lilleman på Facebook. Han hade sovit gott och haft en jättebra dag. Det värmer skönt i hjärtat. Sen lagade jag mat. Det blev en stor köttfärsbiff i panna med paprika, serverad med pasta. Ingen vacker rätt, men väldigt god. Det var skönt att var nöjd med maten efter att ha lagat mat som blivit "så där". Eftersom vi åt så sent så tittade vi på film under tiden, Waterworld. 

Natten till tisdag var också bra. Wow, två bra nätter i rad. Tack för det! Jag sov nästan lika bra som förra natten. Kanske har oron släppt lite nu när Lilleman är installerad. Jag har nog oroat mig mer än jag velat erkänna för mig själv. Den här dagen mådde jag riktigt bra, men den var lite kaotisk med många möten. Fast det är lite kul med annorlunda dagar. Vi fusionstjejer åt lunch på E Street tillsammans med L som gick i pension i våras. Så kul att träffa henne. Hon fattas oss! Maten var som vanligt väldigt god. Jag åt ugnsbakad torskrygg med potatismos, brynt smör och rostad kavring. Nära på fullträff,  en aning kortare tid i ugnen så hade den fått full pott.