Intensiv helg - kräftor, 40-årsfest, flytt för 

Lilleman, sen tuffar veckan på...

På fredag åt vi kräftor. Eller jag gjorde det i alla fall. Grabbarna åt nån enstaka och Lars ingen alls, så jag åt upp resten själv. Jag gillar inte snaps så mycket, men den här var god så jag tog en liten en. Vad gäller kräftorna så fick jag sota för dem på lördag...

Natten till lördag var tuff för jag hade så ont i magen. Jag vet ju att jag är känslig för kräftor och räkor och ändå vräkte jag i mig nästan alla kräftor själv. Dum som ett spån! Under dagen fick jag besöka damrummet ett otal gånger. Lars åkte ut på en mc-tur med en kompis och jag hjälpte Lilleman att packa mellan toa-besöken. På eftermiddagen mådde jag som tur var mycket bättre. Bra det för vi skulle på fest. En arbetskompis till Lars hade fyllt 40, och hans tjej också. Festen var i Nävsta skola i Selånger. Vädret var helt underbart. Först fick vi bubbel och blev indelade i lag. Sen var det en frågeslinga följt av en massa tävlingar.  

En deltävling var att spika. Jag ser riktigt laddad ut. Tyvärr gick det inte vidare

bra totalt sett när det gäller grupptävlingarna (vi kom sist) men kul hade vi!

En god buffé och ett glas vin var gott efter tävlingarna. Sen fick vi revansch och vann intro-tävling. Tjohoooo! Vinsten var de här "fina" glow in the dark glasögonen.  Vi skulle åka till Eriks skola på söndag runt lunch så det blev inte sent för oss, men lite dans hann vi med. Det var en väldigt trevlig fest med härliga människor. Jag kände bara en tjej som jag jobbat med tidigare och så två av Lars arbetskompisar lite lätt. Men det var så lättsamma människor där att det funkade fin fint. Jag mådde prima mest hela kvällen. Det var så varmt och skönt när vi var ute att jag kunde njuta i klänning utan kofta eller jacka. Både kroppen och knoppen var med. Mot slutet av kvällen blev det lite stojigare när folk blev på lyran och musiken blev hög. Men då åkte vi ändå hem så det påverkade mig inte så mycket. Jag var supertrött eftersom natten förut varit dålig så det var bra att vi ändå hade bestämt att åka hem tidigt. (tidigt och tidigt, klockan var i alla fall tolv!)

Tyvärr blev även den här natten kass. Jag kan inte skylla på alkohol för det var väldigt sparsamt för min del. Nej, det var nog kylan. Dörren stod öppen i festlokalen hela kvällen. Det var inte kallt-kallt, bara svalt, faktiskt 18 grader när vi kom hem strax efter tolv. Men kylan sätter sig i kroppen ändå. På mig alltså. "Normala" människor påverkas nog inte så här som jag gör nu för tiden. Det som händer är att jag börjar frysa på natten, på grund av kylan inom mig. Sen börjar jag av nån anledning svettas. Kanske kroppen jobbar för att få upp värmen, vet inte det är mycket mysko. Så ska kroppen kylas av, sen fryser jag igen, kallsvettas, fryser.... och så håller det på. Nattsömnen blir såklart påverkad och när jag inte får sova så får jag helvetiskt ont. Så jag vaknade med värk. Är det inte nog att hjärtat värker på grund av att Lilleman flyttar till skolan?

På söndag var det alltså dags. Lilleman flyttar till Sandö

för att gå på Räddningsgymnasiet. Han är mer än redo (inte jag).  

Efter en dusch och frukost kändes det lite bättre, men inte bra. Jag mådde lite illa också. Inte bakfull om nån trodde det för tre glas bubbel och ett glas vitt vin på sex timmar blir man inte onykter på. Nä det var nog den dåliga sömnen som gjorde det. Vi stannade på en mack och köpte kaffe på vägen. Då blev jag lite piggare allt eftersom resan fortskred. Jag brukar må bättre när jag åker bil, i framsätet vill säga. Vi hade så trevligt i bilen, hela familjen. Skrattade och pratade om ditt och datt. 

 Sandöbron

 Hyttan heter Lillemans hus

Vi städade och fixade i hans rum. Det var städat, men inte till min standard. Jag hade glömt den nyinköpta moppen hemma, och orkade inte leta om det fanns en mopp i huset, så jag knäskurade. Vad gör man inte för sina barn så säg? Rummet är stort. Vi hade inte med några extra möbler eftersom vi ville se rummet först. Nu när vi sett det så kan vi ordna mer möbler åt honom och ta med dem nästa söndag.

Jag grät i bilen på väg hem. Det skäms jag inte över att säga. Jag är jätteglad för hans skull men mammahjärtat lever sitt eget liv. Så är de bara. Visst kommer vi att ses på helger och lov, men vardagslivet blir aldrig detsamma igen. Det var tungt att åka hem. När vi lämnade honom och han vinkade hejdå i dörren till huset kändes det väldigt tungt. Tänk att jag ska lämna min Lilleman ensam här? Han är såklart inte är ensam, men inte med sin familj. Förhoppningsvis kommer han att få bra vänner och känna sig hemma här, men just nu är han på främmande plats med främmande människor. Ja ja, jag är fjollig. Han oroar sig inte alls. Jag oroar mig ändå för han är min son och jag vill ju att han ska ha det bra.

Storebror och katten säger god natt åt lillebror via Messenger. Jag är glad att han är hemma (så länge det nu varar!). Men det blir ju tomt för honom med för de har så mycket utbyte av varandras sällskap trots åldersskillnaden. 

Överraskande nog sov jag gott på natten. Men jag var väl helt slut efter att inte ha sovit bra två nätter i rad. Jag sov som en stock faktiskt. Måndagen gick rätt bra.  Det var varmt ute, härlig höstdag. Jag fick ont på eftermiddagen, men inte så himla ont. När jag kom hem vilade jag och pratade med Lilleman på Facebook. Han hade sovit gott och haft en jättebra dag. Det värmer skönt i hjärtat. Sen lagade jag mat. Det blev en stor köttfärsbiff i panna med paprika, serverad med pasta. Ingen vacker rätt, men väldigt god. Det var skönt att var nöjd med maten efter att ha lagat mat som blivit "så där". Eftersom vi åt så sent så tittade vi på film under tiden, Waterworld. 

Natten till tisdag var också bra. Wow, två bra nätter i rad. Tack för det! Jag sov nästan lika bra som förra natten. Kanske har oron släppt lite nu när Lilleman är installerad. Jag har nog oroat mig mer än jag velat erkänna för mig själv. Den här dagen mådde jag riktigt bra, men den var lite kaotisk med många möten. Fast det är lite kul med annorlunda dagar. Vi fusionstjejer åt lunch på E Street tillsammans med L som gick i pension i våras. Så kul att träffa henne. Hon fattas oss! Maten var som vanligt väldigt god. Jag åt ugnsbakad torskrygg med potatismos, brynt smör och rostad kavring. Nära på fullträff,  en aning kortare tid i ugnen så hade den fått full pott. 

Ibland är maten ingen hit, varken

hemlagad eller "bortalagad"

 Igår, onsdag, var jag inte alls lika tuff som på tisdagen. Dagen började dock bra. Kroppen och knoppen hängde med. Det var soligt och varmt ute, i alla fall en bit in på dagen. Jag hade ingen matlåda med mig så jag smet iväg till Mitt Gastronomi och köpte en låda. Passade på att fråga om deras matkasse också. Tänker att det är bra för Lilleman. Han kan frysa in matlådorna och ta fram efter behov. Jag köpte en kycklinglasagne till mig själv. Lät supersmaskigt. Skoja om jag fick mig en chock när det var - faktiskt - äckligt. Det säger jag inte om mat i första taget. Överkokt så pastan var gegga och kycklingfärsen smakade pölsa (pölsa är gott, men inte i lasagne). Jag åt bara så jag mättade hungern, sen slängde jag resten. Den ska jag inte ta med i matkassen till Lilleman.  Men det mesta jag köpt där är gott så det ska nog funka bra.

Efter lunch fick jag efterlängtad massage. K sa att jag var helt stenhård på ryggen, värre än det brukar. Inte underligt att jag har haft ont då. Som så vanligt så släpper massagen fram annan värk och alla nervtrådar stod i givakt. Byter ett ont mot ett annat. Trots att det var hyfsat inneklimat fick jag så lov att ta på min nya varma luddiga huvtröja. När jag kom hem lade jag mig pronto på värmedynan på sängen och tittade på näst sista avsnittet av Handmaids Tale på HBO. Efter det var jag redo, halvt om halvt, att laga mat. Jag gjorde zucchini- och morotsbiffar efter nytt recept. De blev lite tråkiga. Dessutom blev det så få biffar att jag kände mig tvungen att göra något mer. Det fick bli kikärtsbullar från en mix jag hade sparat till en krisdag. Nu var den dagen kommen. Det blev bara halvbra, men så lagade jag maten halvhjärtat också. Tråkigt. Jag önskar så att energin och matlagningslusten kommer tillbaka så jag  kan laga god mat igen. Nu blir det oftast bara ok (tycker jag i alla fall, familjen säger annat men jag tror bara de är snälla), och kaos i köket. Det är som om både mitt ordnings- och matlagningssinne tagit semester, lång semester.

Efter middagen fortsatte jag att plocka fram grejer till Lilleman. Hittade bland annat ett överkast som jag tvättade.  Jag strök kläder också och tittade på sista avsnittet av Handmaids Tale. Senare tittade hela familjen på Rocky IV med Dolph Lundgren som Ivan Drago och åt glass. Så skönt att få sjunka in i mörkret och hänge sig åt filmen. Avkoppling de lux. 

Den här kvällen var det sommarsammanträde på logen. Men jag tackade nej i början av veckan. Jag insåg redan då att jag skulle vara för stressad för att hinna med det. Sen var det ju räkfrossa, och min mage är inte så förtjust i det så det var nog lika bra.  Nu när jag dessutom hade en tuff kväll kändes det bra att jag inte skulle gå. Jag vet aldrig hur jag mår efter en arbetsdag. Det är bättre när jag är ledig, mycket bättre. Men sånt är livet och det får jag så lov att ta. Det blir ju ändå lite bättre allt eftersom tiden går...inbillar jag mig...

Höstfint i lyktan

Men vilket väder! Visst är det friskt på morgonen, men det tar sig allt eftersom dagen går. Andra dagen med sommarvärme nu och prognosen visar att det ska fortsätta så (fast kan man lita på den?). Vore skönt om det kunde bli en skön höst efter den rätt kassa sommaren.

Jag har haft värken under kontroll under dagen. Det känns extra bra efter gårdagens värk. Det har varit hyfsat bra inneklimat idag och det har säkerligen hjälpt. Sen har jag verkligen varit noga att varva mellan att sitta och stå, samt jag tog en promenad på lunchen.

När jag kom hem var energin på topp. Ovanligt. Det gäller att förvalta den väl. Jag tog med mig Lilleman ut på Birsta för att shoppa grejer inför skolstarten. Lilleman ska flytta. Ja...*suck* … det känns jättetufft för mammahjärtat, men samtidigt roligt för honom. Han ska gå på Räddningsgymnasiet Sandö utanför Kramfors. Det är så pass långt bort att det inte är lönt att pendla så han ska bo där under veckorna. Han är supertaggad. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska fungera bra och att han kommer att trivas och växa. I och med att han ska bo på internat så behövs en massa saker. Vi köpte bäddmadrass, skräpkorg, tidskriftssamlare, blomma med kruka och skrivbordslampa på IKEA. Täcke, kudde, sängkläder, handdukar, gardiner, matta, överkast mm har vi hemma som tur är. Sen åkte vi till Stadium och köpte vildmarksbyxor, fleecejacka, sockar, höstskor och jympaskor. Tur man kan handla på konto för plånboken ekar tomt efter Parisresan.

Lars och stora sonen lagande mat under tiden. När vi kom hem blev vi bjuden på en suffléfläskpannkaka. Det var den högsta ugnspannkakan jag någonsin sett! Den jag gjorde i Crock-Poten blev hög, men den här tog priset, nära 10 cm hög! Och dessutom var den god, mättande, men väldigt god. Bra jobbat!

Mer Rocky så klart, Rocky III. Oj oj

vad med stryk han fick av Mr T! 

Hemma i Sundsvall, Sweden igen!

Aldrig förr har väl det här "säjandet" varit mer rätt än nu! Det har varit några väldigt intensiva dagar. Kanske en aning för mycket, men så blir det när man blir så ivrig att uppleva mer, se mer. Nu får jag sota för det. Men det var det faktiskt värt. 

Tidig morgon på torsdag. Upp och hoppa och iväg och jobba.  

 Jag har väldigt blå ögon, ser ni det mot tröjan?

Fredag, helt knäckt när jag kom hem. Fatta hur underbart det är att ungarna lagar mat då! Smördegsinbakad fläskytterfilé (egen smördeg) och potatisgratäng. Jättegott! Sen tittade vi på film. Fjärde Twilight filmen. Grabbarna vrider sig av pinsamheterna men de har lovat att se alla fem. Nära på att jag gör det med, skäms över hur "cringe" de är alltså. Må vara tjejfilmer, men de är nog inte my cup of tea. Tror det mest beror på skådespelarna. Bella och Edward alltså. Gillar dem inte riktigt, ingen kemi dem emellan. De andra är riktigt bra. 

På lördag vaknade jag alldeles för tidigt. Fattar inte varför jag inte sover längre när jag får det. Inget att göra åt för jag kan inte somna om. Den här dagen gick åt till att måla huset. Ja, vi fortsätter att måla. Nu är det väl inte riktigt roligt längre, men det är ju bra att få det gjort så det inte ligger över en nästa år. Vi har en sida kvar och även takfoten, så vi har att göra ändå nästa år ändå. Vädret var helt ok. Runt 20 grader och sol/moln. Bra arbetsväder. På kvällen när jag gav upp var jag dock helt iskall och behövde en lång het dusch för att få upp värmen igen, Sen åkte vi till Hemmakväll och köpte godis, och så vidare till Restaurang Canton. Inte en chans att jag lagar mat efter att ha målat hela dagen. Och vi behöver dessutom använda kuponger ur restaurangchansen innan de går ut. 

Vi var hungriga som vargar när vi kom hem och åt medans vi tittade på första Rocky filmen. Grabbarna måste få en paus från Twilight. Det var länge länge sen jag såg Rocky, men jag kom ihåg det mesta. "- ADRIAN!!!!"

Så kom söndag. Det skulle regna enligt prognosen, men det gjorde det inte. Jag hade planerat att städa rejält inne, men när det var så bra väder blev det målning istället. Lika bra att få (skiten) gjord. Så gick dagen. Det kom lite sommarregn, men jag stod på ställningen under takfoten så jag blev inte blöt. 

Vi skjutsade ner Lilleman till stan där han skulle äta middag på Stekhuset med kamrater från klassen. Sen åkte vi vidare till Willys och handlade mat. Väl hemma lagade jag mat, teriyakilax, ris och spenat. Fräscht och gott. 

Efter maten vilade jag på sängen och tittade på ett avsnitt av Ondskans kyrka på SVT Play. Jag började titta på det i veckan som gått. Det är fyra delar. Sjukt otäckt om hur man kan hjärntvätta folk i Guds namn (och jag är ju troende så det känns extra äckligt att man utnyttjar Gud så). Se den! 

När Lilleman kom hem tittade vi på sista Twilight filmen. För övrigt den bästa av dem. Och sen var den helgen över. Inte mycket till vila och återhämtning, men så blir det ibland. Och målningen är i alla fall klar för den här gången!

................................................................................................................................................................

 Måndag

Solen skiner och det är varmt. Ironiskt att det ska bli varmt nu när sommaren är över. Men det är i och för sig härligt med en varm höst också. För man får säga vad man vill, men nu är sommaren över. 

Idag har det mestadels gått bra på jobbet. Vi kunde sitta ute i t-shirt på altanen och äta. Solen gassade och det var alldeles lagom varmt. Annars var jag klädd i en varm tröja för jag vet hur kyligt det är på kontoret oavsett vilket väder det är ute. På eftermiddagen kom värken såklart. Inte kul. Jag har ju ont annars också, men det är inte alls som när jag jobbar. Värken gör att man blir helt knäckt efter ett tag. Man försöker att hålla emot allt man kan men till slut brister det. Jag flexade ut tidigare och tog bussen hem. Trots finvädret gick jag och lade mig på sängen med värmedynan under ryggen och tittade på sista avsnittet av Ondskans Kyrka.  

 Blommorna sjunger på sista versen men är fortfarande vackra. 

Nån äter på min spenat! Kan det vara gynnaren som Lars helt plötsligt kom ihåg att berätta om. På väg hem från Arlanda berättade han att han sett en stor snigel utanför boden innan vi åkte. Han skulle säga till mig - snigelmördaren - men glömde bort det. Jaha, nu har den lilla (stora) snusksnigeln haft party i min plantering. Gillar inte! Ikväll blir det snigeljakt!

Katten myser ute på altanen. Hon gillar också det här vädret.

När jag vilat klart kände jag mig mycket bättre. Jag gjorde en paj tillsammans med stora sonen. En paj med överbliven köttfärssås, paprika, äggstanning och tomatsås. Spännande! Och den blev väldigt god. Det är ju extra kul när man bara tar vad man har á la Cajsa Warg.

Mer Rocky på kvällen. Lilleman har bestämt att vi ska titta på alla filmerna innan han flyttar till skolan. Rocky II. Inte kommer jag ihåg att den var så brutal. Jag fick blunda ett bra tag.

Paris - hemresa

Vi hade betalat resan och beställt taxi kvällen före så det var bara att  duscha och packa in necessärerna ii resväskan på morgonen.  Taxi chauffören var väldigt vänlig och glad, men han pratade knappt någon engelska. När jag svarade "-ça va bien merci" på hans fråga blev han så glad och sa att - ah du pratar franska (fast på franska då). Men jag fick snabbt svara  "- un tout petit peu". "- Som jag engelska!", sa han (på engelska) och sken som en sol. Sen hade vi nån sorts blandning av fransk-engelsk konversation medan vi åkte till flygplatsen.

På Charles de Gaulle flygplatsen.

Incheckad och klar. Dags för boarding

 Hejdå Frankrike!

På Arlanda. Men var är vår väska då??? Där stod vi som fån och glodde på det tomma bagagebandet som åkte runt runt. Och vi var inte ensamma. Flera till stod där och saknade uppenbarligen också väskor (de var fransmän). Vi anmälde den saknade väskan genast. Som tur är var disken alldeles nära bagageutlämningen. Jag gick tillbaka och frågade de andra om de saknade väskor. Det gjorde de, så jag sa att de måste anmäla det vid disken. De följde mig tillbaka och gjorde det. Killen i disken sa att de troligtvis glömt en kärra med väskor i Frankrike för det var ovanligt att så många saknades på samma flyg, och speciellt på ett direktflyg. Snopet, men det var bara att ta bussen till parkeringen och börja resan hemåt.  

Vid Uppsala tornade molnen upp sig...

...och där kom spöregnet. Nästan lika kraftigt som på nervägen, men 
inte lika länge. Tänk att vi inte kommer undan regnet, vart vi än är.

Borta bra, hemma bäst!

Paris - tredje dagen (tisdag)

Solen sken även när vi vaknade den tredje dagen. Vi åt frukost och gav oss sen ut på sista dagens sightseeing. Eftersom det är så pass billigt att åka taxi så åkte vi taxi till Sacré Coeur för att spara tid.

Utsikt över uteplatsen från vårt fönster

 Sacré Coeur

 Spiraltrappa upp till domen i Sacré Coeur. 300 höga steg!

  

  

Vi åt lunch på ett Creperie. Det måste man ju när man är i Frankrike.

Jag åt en med getost, valnötter, honung och sallad. Mums!

Efter besöket på Sacré Coeur åkte vi hop on-hop off bussen igen. Vi bytte till röd linje och fortsatte till Eiffeltornet. Den buss vi åkte på röda linjen var nog urgammal. Den hade inga stötdämpare. Det är illa det på kullerstensvägar. Min rygg protesterade högt. Jag trodde att jag skulle gå av.  Den värken triggar tyvärr igång min andra värk. Humöret var i botten och jag ville bara hem (till hotellet alltså). Men jag bet ihop. Både för familjens och min egen skull. Vi skulle nämligen åka båt på Seine och det ville jag inte missa. Eftersom jag var "lite" påverkad av värk satt vi inne istället för ute på andra våningen. Det var helt ok för det var stora glasfönster längs hela båten. Grabbarna stod dock ute nästen hela resan. Jag och Lars gjorde dem sällskap den sista biten. Det var så skönt att glida fram på vattnet till klassisk musik. Underbart. 

Besökare har länge hängt hänglås på "kärleksbron" Pont des Arts och slängt nyckeln i Seine. Men när räcket blev så tungt att det knäcktes tog man bort hela tjottahejsan och bytte till plexiglas på sidorna. Folk ger dock inte upp för det, utan hänger lås på andra broar istället.

 Vacker nedgång till tunnelbanan

'

 Skönt och snabbt!

Efter båtturen begav vi oss till Champs Elysée och shoppade på Abercrombie & Fitch.  Sen var jag rätt mosig - och inte bara jag - så vi åkte metron tillbaka till Notre-Dame. Därifrån gick vi hemåt. Vi hade lovat våra ömma fötter att inte gå lika långt som gårdagen, men det blev visst några steg idag med. 

 Vackert, vackert överallt!

En superduktig kille som steppade!

Vi gick hem till hotellet med shoppingen och sen åt vi på en restaurang bara runt hörnet, Ramen Ruyi. Extra kul att menyn var bara på franska och japanska. Och extra god mat, verkligen jättegott. Godast på den här resan. Rekommenderas big time!

  Min Ramen och Lars Yakiniku

Fullmatad dag idag med. Jag är så glad att jag orkat hänga med. Men min kropp mår ju bättre när jag rör mig och det gör jag minsann. Sen har vädret mestadels varit på min sida och det hjälper ju också till. Kallt, fuktigt och blåst fungerar inte. Men även om det blåst här med så har det inte varit kallt och inte hela tiden. Att vara i en storstad med alla intryck kanske verkar märkligt att jag klarar av. Men det är faktiskt en bra grej för mig. Jag få ta det i min takt och att umgås med min familj så nära ger mig energi. Jag kan själv välja hur mycket jag interagerar med andra. Dock är allt så vackert och fantastiskt att jag nästan vill gråta av känslosamhet. Det är annan trötthet är hjärntrötthet det, klart att föredra.