Djup sömn, märklig muskelspänning

ONSDAG - natten till onsdag sov jag som en stock. Somnade så fort huvudet landat på kudden. Det är såklart skönt men jag kände mig väldigt mosig när klockradion väckte mig. Det var kallare än gårdagen, minus 3,6 på morgonen. Men det blåste inte så det kändes faktiskt skönare ute än morgonen före.

Dagen försvann i en rasande fart. Jag jobbade med informationen jag skriver om till vårt interna handläggarstöd. Massor med handledningar och sidor att ändra. Det är en blandning av att kännas som helt oöverstigligt och jätteroligt. Jag flexade ut tidigare och åkte hem med en proppfull buss, massor av skolungdomar den här tiden på dagen. När jag kom hem hade stora sonen redan kommit hem från skolan. Han hade förberett en bricka med tekopp och en dröm till mig. Gulligt som bara den. Efter en varm dusch satt jag i morgonrocken under en filt och drack Chai-te under en lång stund. Värken som kylan åstadkommit sjönk undan. 

Lars jobbade över och hann inte mer än komma hem så vände han om och skjutsade mig till logen. Vi hade ett väldigt intressant och kul möte.  Det var ett övningsmöte, vilket innebär att några högre ämbetsmän utsatte oss andra för sånt som skulle kunna hända i logen. Som att någon skulle vilja betala avgift med kontanter, eller vad vi ska göra om någon mår dåligt.  Den här gången stannade jag kvar och åt middag. Vi hade väldigt trevligt vid mitt bord. Jag bröt upp vid tiotiden.

Dagen gick hyfsat bra vad gäller Chiari relaterad värk. När jag gick till bussen fick jag ju såklart den ack så bekanta värken på grund av kylan, som värst vid vänster skulderblad (av nån anledning). Det riktigt högg av smärta.  Men den avhjälptes av varm dusch och värme därefter. Annars hade jag tyvärr riktigt jäv*igt ont i området nere vid midjan. Jag satt med massagedynan innan jag åkte på logen och det tog udden av det i alla fall. Tänk att jag inte verkar få bort den där märkliga muskelspänningen i vänster sida?

TORSDAG - ännu en natt med djup sömn. Jag drömde dock en orolig dröm på morgonsidan så det var skönt att vakna, även om jag gärna stannat i sängen en stund längre. Minus 2 grader på morgonen, men bitande kallt. Jag laddade med täckkjol, halsduk och mössa. Jag hade nämligen en tid bokad för massage direkt på morgonen. Jag gick från Lars jobb. Sen väntade mig 50 minuters mestadels plågsam knådning som fick tankarna att gå till mina förlossningar. Värken var stundvis inte långt därifrån i styrka. Men det gjorde nytta för värken i främst midjeområdet lättade.

Nu bara måste jag vara duktigare på att stretcha, alternera med att stå och att göra pauser i jobbet. Om det nu hjälper vill säga. Fast det kan ju inte gärna bli sämre.... Min Chiari relaterade värk känns bättre sen jag började gå till Osteopaten, men inte ryggvärken. Varför är det så stumt och ont på vänster sida? Varför har jag fortfarande domningar där?  Konstigt. Och ingen har något svar, ingen. Det var svinkallt på väg tillbaka. Ögonen och näsan rann, men jag klarade mig i alla fall från att få värre värk. När jag läser i den internationella Chiarigruppen på Facebook så märker jag att det är många som blivit väderkänsliga. Vissa får huvudvärk vid varmt väder, mestadels de som inte opererats än, medans vissa andra får värk av kyla. Så jag är inte ensam, men det är en klen tröst i eländet.