Solen, fiskmåsar, blommor, glass...våren är härlig!

Förrgår, onsdag, var även den en solig dag. Vi tänkte äta i hamnen igen men tyvärr blåste det en kall pålandsvind, så efter att ha huttrat ett tag gav vi upp och gick in igen. Typiskt. Vi satte oss på verandan istället. Om man satt långt in mot fönstren där blåsten inte nådde en så var det varmt och skönt.

Jag blev klar med mappningen jag kämpat med *puh* och kände hur en sten föll från mina axlar. Lite mer ont på eftermiddagen, säkert på grund av att jag jobbat så koncentrerat utan att ta mig tid att stretcha eller ta pauser.

Vår bil är inne på verkstaden för att fixa en parkeringsskada så vi har en hyrbil. Jag har inte nyckel till den så jag väntade på Lars på parkeringen. Plötsligt landade en fiskmås en bit ifrån mig. Den vankade omkring nära mig men skränade inte som måsar brukar utan pep liksom. Jag tänkte att den borde inte ha ungar redan så varför var den så vaksam. När jag vände mig om efter ett tag såg jag att den lagt sig ner. Jaha, den hade tydligen placerat sitt bo där, bredvid en lyktstolpe på parkeringen.... hmmm.... kanske inte den ultimata placeringen. Den låg där några minuter sen flög den iväg till en annan lyktstolpe, där den satt och kuttrade med en annan mås. Vilka praktföräldrar va?

Ser ni ägget? Det är bra kamouflerat.

När jag kom hem vilade jag i en trädgårdsstol en stund. Det blåste inte alls lika kallt som det gjorde i hamnen. Sen pratade jag med mamma i telefonen samtidigt som jag vattnade. Jag anser att friskvård lika väl kan vara vila som aktivitet. Det beror på vad man behöver just då.

  Rådjuren missare två tulpaner. Bättre än ingenting antar jag, och man

får ju förstå de stackarna. Det har varit en djävulusisk vinter för djuren.  

På kvällen var det logemöte. Ett arbetsmöte den här gången så det var lite kortare. Efter middagen drack vi kaffe i baren och hade ett lotteri. Väldigt trevligt. Jag bröt upp vid halv tio. Det kändes lagom. Hur trevligt det än må vara vid såna här tillfällen så måste jag tänka på morgondagen.

Torsdag kom och gick. Nä det är väl att ta i. Men det var en sån där dussindag då det mesta flyter på utan att något särskilt händer. Vädret var jättetrist. Det blåste kallt och var mulet. Jag höll på att frysa ihjäl när vi gick till Cantoon för att äta lunch (deras buffé är väldigt god - tips för de som aldrig varit där). Jag hade mer ont än vanligt senare på dagen. Stretch och värme hjälpte lite grann. Det verkar som om det är min lott, att få ont på eftermiddagarna, lite mer för varje vardag. Det är väl mitt jobb som är boven i dramat, eller i alla fall en stor del i det. Jag skulle må betydligt bättre om jag kunde jobba deltid vid skrivbordet och göra något annat på eftermiddagen.

På eftermiddagen sprack det upp och när vi kom hem sken solen från en blå himmel med enstaka moln på. Jag satt ute ett bra tag. När solen gick i moln drog jag på mig en filt och när den kom fram tog jag av mig filten. Det var väldigt skönt att bara vara. Jag hade kunnat stanna kvar på jobbet och vara med på "publan" men det kändes helt rätt att åka hem istället. Jag var inte alls sugen på festande och behövde vilan mycket bättre, samt att röra på mig. Så efter att jag vilat drog jag fram vattenslangen och vattnade rabatter, krukor och planteringar. Det tar sin lilla tid att göra det, men det är en av trädgårdssysslorna jag verkligen njuter av. Som meditation.

Så kom Fredag. Solen sken på morgonen. Det är inte lika varmt som tidigare men räckte med en kofta. Härligt. Jag började dagen med telefonsamtal och sen ett till och ett till....fler samtal på en timme än hela förmiddagen igår. Vissa dagar är så.

På lunchen gick jag och klippte luggen. Jag klipper inte hela håret så ofta, fördelen med page, men luggen behövs snajsas till mellan klippningarna. Jag passade på att hämta min nya solglasögon på vägen. Oh vad jag är nöjd med dem! Märket heter Silouette. Glasögonen är ultralätta och väldigt sköna att bära.

Eftermiddagen gick fort och plötsligt var det dags att sluta. Gissa om jag var överraskad över att inte ha så ont. Jag satt med vår massagedyna rätt länge igår kväll och det hjälpte tydligen.

Glass, jordgubbar, honungsmelon och chokladsås.

Behöver jag nämna att det var gott?

På kvällen tittade vi på film - Dunkirk. Jag kan verkligen rekommendera den. Inte en vanlig krigsfilm utan drama på hög nivå. Nervkittlande ångest. Det är Christopher Nolan som regisserat filmen. Han har även regisserat Interstellar och Inception, två familjefavoriter. Hans Zimmer har  gjort musiken. Han gör väldigt bra, och till filmen passande, musik och det är viktigt. En filmkritiger beskrev filmen så bra:

Slakten av tusentals soldater i Dunkirk skildras med sådan känslomässig råhet att man lämnar biosalongen utmattad. Nolans krig är inte främst heroiskt eller actionladdat utan mänskligt. Ett underbart stycke film som som bekräftar att Christopher Nolan med all sannolikhet kommer att bli ihågkommen som en av vår tids främsta filmmakare.

(Daniel S Osgard)